Vackrast den blomma, på stenbeströdd mark,
stark, ensam och skör den står.
Bland törnen och nässlor i livets strid,
blid, under buskar och snår.

Stanna, se den, plocka den ej,
nej, kamp ger liv, ett hopp.
Hoppet, livets djupa bäring,
näring, för själ och kropp.

Minns glädjen och friden,
tiden du stannade till.
Minns värmen den dagen,
betagen, och mer därtill.