Du är lite för närgången nu
Du har hittat lönndörren
inbäddad förfluten
som försvann
som är stängd för din famn

Du oljade gångjärnen
men låset fruset
förslutet i ändlösheten oron
och hjärtat i revor

ingenstans hörs dunket av själen
ingenstans finns hoppet samlat
i ingenstans finns dagen
i stormen av blicken
i de korsdragna hörnen

Du, min krigare riddare Lejonhjärta
som inte heller tvekar att lyssna in sommaren
som sänkte dina mått
att passa min fjärils vingslag