Kalla mig inte för barfotaslusk
Mina skor är gjorda av solsken
Vassa glasskärvor har aldrig bekymrat mig
Jag går på kuddar av stark förtröstan

Det finns en riktning i mina ögon
Framåt! Inåt!
Mot den mjuka insidan av dina handflator
Mot den lätta lockens kittling i halsgropen

Där inne vill jag ligga ett tag
och sprattla med benen
tills du lägger dig ned
så att jag kan sträcka mig mot dina bara bröst

Hör nu sjunger jag i dina öron
Små ljuva vaggvisor
byggda av slitstarka ömfotsmockasiner
till tröst för vilsna fötter