Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Omar

Omar är sju år, flyr från bombade hus
till överbefolkningen i södra Gaza
Det finns ingen mat att äta
så han tuggar gräs och försöker svälja

Sedan sitter han som en skugga
i min soffa och väntar på att
jag skall följa med honom ut i köket
och öppna mitt kylskåp

Det ligger ett slaktat djur där inne
som jag har handlat i en affär
Han finns vid min sida
men nu är han genomskinlig

Det enda jag ser är gräset
som han tuggat och svalt
som ligger som en boll
i den tomma magen

Jag ger honom bitar av det döda djuret
Men han har inga armar eller händer
ingen mun och inga tänder som kan tugga
Så jag stoppar allt i min egen mun

Vi går tillbaka till soffan i vardagsrummet
Jag går tillbaka till sängen för att sova
Omar lovar att vaka över mig i natt
Jag lovar att låtsas som att han inte finns

 

 




Fri vers (Fri form) av Respons VIP
Läst 78 gånger och applåderad av 11 personer
Publicerad 2024-04-11 04:45



Bookmark and Share


  Blomma-Stjärna VIP
ja, vi lever med världen i oss - orättvisorna, grymheterna stör oss -
de små barnen, de mest oskyldiga och dem vi vuxna är skyldiga att hålla vid liv! -
maktlösheten hånar oss och även de som engagerar sig i protestgrupper känner av otillräckligheten
Bra diktat om diktjaget och Omar!
2024-04-14

    Tidsljus_Timelight
Omar Emir Amer Amir
2024-04-13

    Lena Söderkvist VIP
Surrealistiskt, en vinklad synvinkel. Vem är det som ser - tja...
Din Omar skulle nog gärna förflytta sig om han kunde, och du skulle lyfta bort honom från kriget med en jättehand om du kunde.
2024-04-12

  Gunwale VIP
Väldigt bra skrivet.
2024-04-11

  Anya VIP
Sså skickligt berättat om hur detta barn förföljer diktarjaget inuti. Snyggt upplägg. Dina ord berör. Sparas!
2024-04-11

  Ulf Carlsson VIP
Omar övervakar oss i våra TV-soffor.
2024-04-11
  > Nästa text
< Föregående

Respons
Respons VIP