Omar är sju år, flyr från bombade hus
till överbefolkningen i södra Gaza
Det finns ingen mat att äta
så han tuggar gräs och försöker svälja

Sedan sitter han som en skugga
i min soffa och väntar på att
jag skall följa med honom ut i köket
och öppna mitt kylskåp

Det ligger ett slaktat djur där inne
som jag har handlat i en affär
Han finns vid min sida
men nu är han genomskinlig

Det enda jag ser är gräset
som han tuggat och svalt
som ligger som en boll
i den tomma magen

Jag ger honom bitar av det döda djuret
Men han har inga armar eller händer
ingen mun och inga tänder som kan tugga
Så jag stoppar allt i min egen mun

Vi går tillbaka till soffan i vardagsrummet
Jag går tillbaka till sängen för att sova
Omar lovar att vaka över mig i natt
Jag lovar att låtsas som att han inte finns