ska jag? ska jag dricka upp mitt vin? sitta och dumma mig med stackars poeter...?
om jag inte orkar höra mig själv tänka, varför skulle någon annan?

minnesbild, jag sitter på golvet i min gamla lägenhet
lyssnar på the Doors, speciellt Not to touch the earth
maniskt, mörkt, farligt.
Och jag klappar händerna, känner hela alltet av denna
fruktansvärda ensamhet
och sedan kom det, varmt och frätande ur mig
rann ner för skjortan, landade i skrevet och gled ner på
den tomma systemet påsen på golvet
och jag föll med en duns, skrattande, klappande, bredvid allt
och sjung med
"I am the Lizzard king, I can do anything"
lämnade mig själv sådär, och gick in i den mörka natten av drömmar

vaknade av att huvudet kändes av
som någon sparkat bort det, hoppat på det, och försökt
liksom, halvhjärtat försökt trycka tillbaka skiten
var fan rädd för att resa mig upp
såg spyan där, påsen där, och min kropp där
tomma ölburkar som skyskrapor, i min lilla miniatyrvärld
och i mitten, en halv drucken Tullamore Dew
och sedan kom lukten av det, först spyan, sedan ölen, sist
den ingrodda cigarettröken ifrån mina fingrar
och det höll på att komma upp igen
men jag lyckades balansera det pulserande huvudet på axlarna ut till badrummet. men det kom inget
där emot fick jag se mig själv i spegelbilden
har aldrig sett någonting så sabbat
så förstört, så totalt uttröttat, ögonen hade inget liv
var som speglar, fulla av skit
och det tog mig med sådan kraft, med sådan överraskning
att jag skrattade åt det
samtidigt som jag grävde fram den, den lilla snoppen och
koncentrerade mig på att allt skulle komma snyggt och prydligt i holken...

och jag vet inte varför jag minns detta...
har det hänt?
ja det har hänt. Alldeles för många gånger för att jag skall kunna förlåta mig själv
så jag behöver kärlek, men jag kan inte be om den
för jag är ingenting att ha