Varje gång Ivar Ragulin
tar på sig storskorna
för att med bestämda steg
gå mot det förutbestämda stupet
skall de följa med:
Fröken Irrationell
Herr Skrupulös
Barnet Våghalsig
Älvan Längtansnära

Sedan börjar kampen

De vill föra honom
åt alla håll utom framåt
De distraherar hans tankar
De hatar orden
planering och målstyrning

De vill få honom att ta risker
njuta av en fika
klättra uppför branter
speja efter myror och illfän
skratta och fnissa som ett barn
eller krama och kyssa människor på vägen

Varje steg framåt
blir ett steg åt sidan

När den inre magistern skäller
får han beröm av sina medvandrare
och tvärtom

Han rör sig på livets stig
som en
förvirrad
drucken
ambivalent
nybörjare
som söker med händerna
efter karta och kompass
medan han lyssnar på fågelsången
tänker på vattenfallet
tittar på blommorna
och längtar till kärleksbädden

Så plötsligt
när stupet är nära
blir det tyst och stilla

Den inre magistern
blir ensam herre på täppan

Storskorna sitter som gjutna

Alla skyltar pekar framåt

Ivar spanar förgäves
efter sina vänner
för han har äntligen kommit på
vilken väg han vill gå