en anhörigs lilla sång
jävla ADHD-unge !
Vad är du så orolig för ? säger dottern
Det vet du, säger mamman.
Jag är stark nu
jag målade en papegoja idag som skyddar mig svarar dottern.
Hur ska en papegoja kunna skydda dig ?
Kom ihåg att lägga dig i tid.
Mamman försöker se utan att fastna mellan taggarna i en dotterblomma.
Jag är stor nu.
Mina lår är runda nu
mamma jag vet allt om sex det är väl bra ?
Jag vet allt om hur man förlåter sig själv
om hur världen kan banka skiten ur mig
om hur det är att ligga ned på golvet i ett rum utan dörrar
när jag faller uppåt
mamma lyssna nu !
Jag vet hur man gör när man vänder en nyckelpiga så den kan krypa på bladet igen.
Händelserna är ett tjockt klister i mamman
hon har lärt sig producera ett slags grått klister
för att hålla ihop mellan sina egna värkande världsdelar.
Varför tog du alla tabletterna ?
För att slippa bli vuxen
för att jag inte orkade vara vaken hela nätterna
för att jag var ett barn i en vuxens kropp.
Mamman står med händerna utsträckta för att hålla balansen inuti mamman
som ryska gummor har den kroppen blivit.
Vi är två regn
vi vattnar varsin trädgård nu säger ängeln.
Mamma jag älskar dig det är den enda trygghet jag kan ge dig.
Mamman ligger vaken försöker spika fast dotterns riktiga ansikte
över bilderna lukterna från intensivvårdsavdelningen som växer bakom ögonen
svullnar som svampar,
en djävulsväxt denna säng där små barn kastas omkring
är skräp.
Glöm glöm det va länge sedan det där rummet finns inte längre säger dottern.
Mamma !
Jag lagade lasagne idag
jag kramade ett barn idag
jag hängde upp tavlan med två lyckliga sniglar idag.
Mamma jag längtar inte tillbaka
mitt skratt slukar all sorg, blir djupt och rått
starkare för varje dag.
Mamma de normala får ingen ny chans att såra mig igen.