Klockan fyra på natten bankar det hårt på dörren

Den sovande fyrabarnsfamiljen väcks abrupt

In stormar åtta storvuxna Gestapomän

Familjen beordras att klä på sig och skyndsamt

plocka ihop lite kläder till var och en

Gråtande föses barn och skräckslagna föräldrar

ut till väntande anonyma svarta skåpbilar

I snabb takt borrar sedan bilarna sig genom

kompakt januarimörker bort mot ovissheten 

Det är inte Tyskland, som man kanske luras tro,

strax före och under andra världskriget

Nej, detta händer 2015 i ett litet dalasamhälle

där alla, från gammal till ung, känner varandra

Familjen har bott i byn i åtta långa år

De tre yngsta barnen är födda här

Den äldsta, tolv år, spelar i pojkhockeylaget

Föräldrarna är engagerade i sportklubben

De hjälper till i cafeterian och speakerbåset  

tvättar matchkläder och skjutsar ungdomar

Alla är inlemmade i det svenska samhället

De yngsta talar i stort sett bara svenska

Trots detta har Migrationsverket bestämt

att de ska utvisas till Vitryssland, ett land

som familjen flytt ifrån av politiska skäl

då pappan utsatts för allvarliga brott

Varför agerar Sverige så inhumant och

varför använder vi samma oetiska metoder

som SS och Gestapo gjorde i nazityskland

genom att brutalt hämta folk mitt i natten?

Samtidigt som vi ska öppna våra hjärtan, ta emot

och ge flyktingar permanent uppehållstillstånd

sparkar vi ut folk som bott länge i landet

och anpassat sig till vårt sätt att leva, vårt språk,

vår skola och kommit in i gemenskapen

Det gör fruktansvärt ont att se hur folk behandlas

En oförsvarbar dubbelmoral utan dess like

Det hjälper inte att vara frikostig mot nyanlända

om vi samtidigt kastar ut redan befintliga

(Svensk Gestapo = Genomrutten Statspolis)

© Kjell Åhsberg