Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Jazzhuset 02:21

Dimmiga dagar på dimmiga klubbar
I rökrum bakom rökridåer
I ditt rum, genom korridorer
Möt min blick möt mina läppar
Svälj mig, svälj mig
Släck alla lampor höj dina händer
Välj mig, välj mig
Stenar faller över bröstkorg
Klockan är två vi är på dansgolvet inatt
Inatt står vi på gränsen
ingen fattar hur det är fatt
Jag spiller mer vin på dig än blickar
Vågar inte försöka förstå
Ser du mig så som jag vill bli sedd
Gömd bakom min rökridå
Det är för mörkt för att läsa
Jag vet ej längre vad jag ser
Är det för mig som för all er andra
Att vi brister vi mer och mer
Trampar på tår, trampar på hjärtan
Snubblar på orden och sen
Reser mig upp tar min jacka
Fortsätter att springa igen
Vill du ha mig, vill du ha mig?
Kom och ta mig
Kom och ta mig
Det är dimmiga blickar i dimmiga rökrum
Dimmiga dagar på jazzhuset inatt
Dimmiga blickar i trånga rökrum
Ingen fattar hur det är fatt




Fri vers (Spoken word/Slam) av Wilma.S
Läst 220 gånger och applåderad av 8 personer
Publicerad 2015-02-28 17:55



Bookmark and Share


  petter rost
Kanske är jag förkorkad som anar att jag börjar fatta hur det är fatt: i alla fall att poeter.se har begåvats med ännu en poet av hög karat. Du kommer att bli spännande att följa.

Men i denna pulserande text stöter jag plötsligt på en liten grej som kanske verkligen är lite petmoj... på rad 8 skriver du:
"Stenar faller över bröstkorg" och jag upptäcker att jag vill läsa
"Stenar faller över bröstkorgen"...
Förutom att det då blir din bröstkorg (eller har jag gått i väggen?) så tas den så fint upp av "gränsen" två rader ner.
Men, som sagt, på det hela en klåfingrig filigrans. För det hela svänger sej fram med en obändig rytm, bilderna och associationer de ger är fylliga som artärer... så fint det här!
2015-03-01
  > Nästa text
< Föregående

Wilma.S
Wilma.S