Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Till min honungsblonda

Vinden torkar tårar
Hon håller om mig om natten
Jag vill veta vad kärlek är
Hon ger så kravlöst och jag tar och tar

Vi tror att vintern är över
blåa läppar möts en sista gång
Kyss mig, glöm mig inte

Vi lämnar fotspår äver vår atlas
Skakar varandras värld
Hon ler när jag snubblar på trottorarkanten
Alltid där att fånga upp mig

Vad var det du sade om att aldrig mer vara ensam
Vad var det du sa om alla blåa somrar
Har du hört mig när jag viskat
Har du hört mig om natten

Vinden torkar tårar och salt om läpparna slickas bort
Rör mig långt ut på havet
Rör mig så jag blir våt

Ser horisonter som blir vertikala
Jag ramlar när du säger mitt namn
Vi sjunger med till life on mars
Du fick något att växa där eldar ödelagt

På island glöms folk bort i glaciärer
Hon sade att jorden en dag ger dem tillbaka
Jag tänker att om du lämnar mig att frysa
Kommer jag en dag ge allt tillbaka som du gav

Tack älskling
Tack för att du ville plocka ner månen åt mig
Tack för att du lärde mig att jag kan göra det själv
Tack för att du gav mig skydd
I ditt honungsblonda hår

Hennes andetag i min nacke
Blåser upp stormar på mitt öppna hav
Det kan hända att vi båda drunknar
Men jag tar med allt du gav mig
Och det gör oss för alltid levande




Fri vers av Wilma.S
Läst 313 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2016-09-10 23:50



Bookmark and Share


  Maggi
Fint <3
2016-09-11
  > Nästa text
< Föregående

Wilma.S
Wilma.S