Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Bonden

Jag slösar mina unga år
med att vandra över fält
vidsträckta landskap
i skymning
Jag slösar mina unga år
tappar bort dem i cigarettrök
tjock som en dimma
över åkrarna
Jag slösar mina unga år
drömmer bort dem
sår mina förhoppningar
i fuktig jord
Jag slösar mina unga år
med att tömma flaskor
vattnar mina drömmar
så att de gror
Jag slösar mina unga år
beundrar mina grödor
endast för att när vinet är slut
Se hur de vissnar


Fri vers av Wilma.S
Läst 307 gånger och applåderad av 6 personer
Publicerad 2017-01-02 11:34



Bookmark and Share

  petter rost
Jag är ju sådan, att jag faller för vemod – inte vilket som helst, inte sådant som gränsar till gny, inte sådant som svämmar över sig självt i form av krokodiltårar. Men i 'Bonden' möter jag det vemod som samtidigt är så gastkramade vackert, som en gammal hälsingelåt i moll. Du ger de här orden en långsamt gungande rytm och raden
'Jag slösar mina unga år' återkommer exakt på plats för att bära det långsamma gunget. Ja, dikten är som en visa, så sångbar (om jag kunnat!).
Och i de sista fyra raderna går visan över i en tung blåaste blues – där hade de suttit som födda:
"Jag slösar mina unga år
beundrar mina grödor
endast för att när vinet är slut
Se hur de vissnar". Vinet... vissnar!
2017-01-02
  > Nästa text
< Föregående

Wilma.S
Wilma.S