de färgar håret blått
för att slöja
beslöja
drar genom stan
hänger i gathörn och parker
det tisslas och tasslas
rykten
sprids fort
de låtsas inte
skiter i belackarna
sprider kärlek
öser ur
ett hav av lust och kraft
de är visdomens källflöden
alla år bär de med vördnad
lutar decennier av erfarenhet
mot rollatorn
styr trötta steg mot frisören
bättrar på den blå nyans
som döljer
en grå