det viktigaste

är inte hur jag ser ut

hur jag klär

utsidan

visar inte alltid

kanske mera sällan

vem jag är

hur jag mår

en gång, det är länge sedan nu

dög nästan aldrig dom kläder

jag hade på mig

utom dom gånger jag åkte till mitt arbete

då var det postens kläder som gällde

dom kunde du inte be mig byta

otaliga var dom gånger du klagade

och gnällde på min klädes

hur du klädde dig och såg ut

det tordes jag inte säga något om

efter att en gång försökt

du sa att du alltid såg människan

inte på utsidan utan det var insidan

som räknades

så upplevde jag dig aldrig

jag fick ofta höra

hur jag blev jämförd med dom

som du ansåg var fina klädde sig snyggt

det var då jag skulle ha packat mina saker

och gå

det var inte lätt

det mesta av det som fanns i vårt hem

kom från mig

jag har glömt

tyvärr kommer allt tillbaka igen

då skriver jag ner mina tankar

för att ro och glädjen tillbaka

i dag råkade jag höra ett samtal

som jag gärna kunnat vara utan

det fick mig att känna

sådana som du finns även nu

tacksam att jag har mig själv

kan göra det jag vill

klä mig utan att någon gnäller

att jag inte duger

vi människor ska vara rädda om varandra

inte gå bakom ryggen på någon

det värsta jag vet

är dom som vänder kappan efter vinden

anits 9 mars 2015