Äntligen

är vi på väg


chan chan

sjunger Buena Vista Social Club


min vän

vi tar vägen förbi Havanna


Spänn nu fast tältet

ordentligt


Vi tar ju motorcykeln

och denna gången

behöver vi varken

registeringsskylt

eller pass


för Kungen är död

och repet

han skulle hänga mig i

ligger i hans grav


Gränserna

är öppna


och fångarna har flytt


i mina drömmar

blir mitt hjärta

rödare

och rödare


och slår hårdare

och hårdare


snart börjar det sin färd


och jag är ivrig

att se ballongerna

i regnbågens färger

fylla himlarna


kom nu

jalla jalla

jag vill träffa

indianen

som bakade kanelbullar

på våra svenska fjäll



Nu har ni gått i hela ert liv

I skuggan

sa de på behandlingshemmet


Så när vi blev utskrivna

gick vi ner till stranden

i våra hibernalhattar


där pekade folk på oss

och viskade till varandra:

se vad bleka de är

var har de varit


Dina så kallade dikter

vad ska de tjäna till

frågar min vän


De är ju bara

som ett hus som flimrar förbi

Utanför tågfönstret


Det är sant

men om du cyklat

eller om tåget plötsligt

stannat


hade de kanske

sett annorlunda ut


men han bara suckar

hur står jag ut med dina gåtor


men denna gången

skrev du i alla fall

ingenting om Gud


Minns du

här var vi för många år sedan

men då var det mörkt

som i graven


nu ser ju allting

annorlunda ut


var kommer ni ifrån

frågar en man oss


ni liknar några som försvann


jag har läst era dödsannonser

ni hittades aldrig

och det antogs

att ni var döda


men vi bara rycker på axlarna

människor

får tro vad de vill


vi är i högsta grad

levande


men vi hör inte hemma

i denna världen


kom nu

min vän

skynda dig


jag är trött på detta livet

och har aldrig förstått

deras språk


nu vill jag hem

till Gud