Löper tankar genom öglor av ord

virkar

löpor av realgar

sår ramsor i krapplack

den gröna är

viridian

serpentiner

av luft

kanske föds 

ett nu

med en bröstkorg

full av liv

en äng av fingerblommor

nickande

sköra trådar i kobolt

indigo och karmin

– Finns de i ditt hjärta eller fångar du dem som fjärilar?

– De glömmer alltid mitt namn...

– Spänner du ut dem med nålar sen?

– Jag älskar sönder dem, sen gråter jag...

strålar från gatan

i bladguld

rätt ut mot horisonten

ljuden i vår längtan

sover i 

kupan av en hand

– Jag sjunger nu men du viker allvar i gyttret.

I svärtans elfenben

glimrar Andromeda med sin drake

långt bortom sången

finns ljuden av tid

ser klockslagen böjas

i pingvindiagrammet

av tidsresan blev

orden

bara en suck

följ regnbågen

– Du glömde gult.