Så landar Peggy i okänt land
med fötter i mossa och utsträckt hand
kvasten är trött och rimmar illa
men säger till Peggy; sssh stå nu stilla

Och Peggy hon gör som det blir sagt
för allt här larmar som vore det jakt
men så får hon öga på timotej
glömmer allt och ropar jamen fanemej!

Då tystnar allt både träd och bark
och Peggy hon tittar sig förvånat omkring
ruskar på fjädrar och skakar sin ring

och fjärran fylls av mäktigt brus
som om vindarna kom och förde med sig ett hus
vår Peggy hon darrar, så hon nästan blir blå
för vem kan det vara som dundrar så?