Att få vara kär, är det finste som finns. Skillnaden mellan smärta och känslan att det är skönt, är hårfin, ligger alltid hos den som utsätts för det. Så just nu känner jag att känslan att vara i himmelriket, där det sägs att allt är fint, det är så nära att jag kan ta helvetet och smärtan, nå det med mina fingerspetsar.
Känslan av detta gör mig helt förvirrad.
Jag vill ju såklart bara få finnas där den sköna känslan finns, men vem vet hur man bär sig åt. Just nu denna sekund känner jag mig så värdelös, vill mest köra huvudet i väggen.
Jag älskar dig så himla mycket, det är inget jag ens i närheten, har mölighet att förklara, i ord. Jag känner mig så jävla korkad och egoistisk, ännu jobbigare är att solen lyser, med sina underbara strålar, till och med på mig, fastän jag betett mig illa.
Att säga att jag är ledsen känns inte tillräckligt, men du ska veta att jag tycker du är den finaste och mest underbara man jag nånsinn stött på.
Älskar dig, oändligt...