Jag är emallåt så jävla vilsen, ute och famlar i totalt mörker, alltid ensam, vid dessa stunder.
För att i nästa stund, stå stadigt med båda fötter på jorden, helt medveten om vart jag är, och vart jag ska.
Jag vet vad jag vill, men inte alltid. Viljan är envis och kan leda mig åt fel håll. Man gör många misstag under livets gång, man kan aldrig lära sig utav andras.
Enbart den väg du och jag väljer att vandra längs med, vet vad som väntar i vårat öde.
Ödet är som vår egna skugga, den finns där, men inte alltid synlig. Vår skugga kan man inte springa från, så samma vårt öde.

Livet kan få så snabba vändningar, finns inga gränser. Jag är vän med mitt inre, det speglas på min vackra utsida.

Vilken fin men krokig väg jag valt i mitt liv. Så vi alla har små jävla helveten ibland, men dessa gör dig starkare efterhand, om du inte låter dig förföras av döden.

Men i mitt fall, så är det så,
Det finns inte något som kan ta mig till helvetet igen.
Jag är levande, ja g har känslor, känner olika måenden.
Jag är livs levande här och nu......