När SOLEN på morgonen stiger upp, då blir vår existens verklig.
Men när månen och stjärnorna , återigen tar sin plats, blir existensen av oss, suddig och bortom vår egen kontroll.

I våra drömmar, speglas våra liv.
Det är inte alltid, vi är bekväma med våran spegelbild, då vill vi helst ta en sten , kasta den, så vi slipper se.

Men faktum kvarstår, vi kan inte springa ifrån det öde, vi blivit tilldelade, inte heller springa ifrån vår egna skugga.

Solen med sina leende strålar, ger oss ny energi, den får oss välmående och den smittar oss, till att le.
När solen lyser med sin frånvaro, då vädret är kallt och regnigt, den är i skuggan av sin egna närvaro!

Alla levandes, på jorden har ett öde. Ödet spelar oss spratt, ibland till det bättre, ibland till det sämre.

Att vi levandes ting, med en själ, vet att efter regn, kommer solsken, gör att när vi känner oss nere, är det själen med sina sargade sår, som gör sig påmind, så låt oss vända.

Solen lyser fram det leende,, med sin dominanta existens, utrycker hon,
att livet är förutbestämt, det är skrivet i stjärnorna, vår egna existens gör sig härmed påmind.
Livet leker, so keep on smiling, :) people


tack kattis för den inspirtion du medverka med.