Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Ikaros

Maria väntade barn. Hon var singel och utan tanke
på att gifta sig med pappan. Hon berättade inte för
någon vem han var. Abort ville hon inte höra talas
om fastän det var fullt möjligt att få i 70-talets Sverige.
Nej, hon skulle klara sig själv som sjuksköterska och
ensam mamma.
Pojken föddes och Maria var lycklig. Hon ville att
sonen skulle få ett namn med historia och hon valde
att döpa honom till Ikaros. Prästen var tveksam till
ett namn från en känd myt. Maria blev arg när hon
hörde det kyrkliga hummandet. Någon karl skulle
inte lägga sig i vad hon kallade sin son.
När pojken blev äldre blev han retad i skolan för
sitt namn.
- Har du svett vingarna va?
- Högtflygande planer va?
Ibland ångrade Maria namnvalet. Hon borde ha läst på mer.
- Du kan kalla dig Ike, det var också en höjdare,
president i USA.
- Det är i alla fall kortare, sa trettonåringen och sprang ut
med sin fotboll.
Maria hoppades att sonen skulle bli fotbollsproffs i Italien.
Hon berättade det när hon såg pojklagets matcher. Andra
föräldrar skakade på huvudet och vände sig bort. För
Marias del var framtiden klar.
- När du blir proffs i Italien ska jag köpa skor där.
- Men jag blir nog aldrig proffs. Är inte bra nog.
- Du är bara tretton, du har många år på dig att träna.
- Dom bra börjar vara just bra som juniorer. Jag platsar inte.
- Ikaros, man måste satsa om man vill flyga. Jag stöder dig i
alla väder. Jag är dina vingar.
Åren gick. Ike höll sig kvar i laget understödd av mamma. Hon
skjutsade ständigt till träningar. För att öka sonens popularitet
tvättade hon hela lagets kläder även när det var andras tur.
Fotbollskillarna tyckte synd om Ike som hade en så
påfrestande morsa.
När han var sexton fick han plats i juniorlaget som back.
Han kände att han inte platsade och han satt på bänken för det
mesta. Maria var missnöjd och satte upp sin envisa haka.
- Varför ska du sitta på bänken?
- Många är bättre.
En dag skulle laget spela en viktig match. Alla var taggade till
tusen och mest av alla Maria. Hon hejade och skrek så att hon
blev alldeles hes. Ike kutade efter bollen allt vad han kunde.
Plötsligt ramlade han ihop och låg kvar på planen utan att röra
sig. Maria rusade fram till honom och kände efter pulsen.
Han var död. Obduktionen visade att Ikaros haft ett medfött
hjärtfel och att kampen på fotbollsplanen den dagen blev
för mycket för honom.




Prosa (Kortnovell) av Gunnel Eriksson VIP
Läst 262 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2015-03-26 07:11



Bookmark and Share


    ej medlem längre
Ja, här upplever man mammans skuldkänsla men hon visste ju inget.

Men så här kan nog verkligheten se ut ibland, jag tänker på alla galna föräldrar som tror att deras barn ska bli stjärnor och praktiskt taget tvingar de till detta. Bra skrivet!
2015-03-26

  Anya VIP
Vilken grym historia. Oj! Jag är stum. Du berättar i korta kärnfulla meningar en gripande historia. Du har förmågan att hålla kvar mig som läsare hela vägen. Jag kan inte låta bli att känna mammans skuld i det hela även om hon naturligtvis inte visste om hjärtfelet.
2015-03-26

  Njord
Oj vilket sorgligt slut!
Bra berättat, du skriver jättefina korttexter.
2015-03-26

  Marita Ohlquist VIP
Intressant text om att inte kunna eller vilja se.
2015-03-26

    ej medlem längre
Bra Gunnel!
2015-03-26
  > Nästa text
< Föregående

Gunnel Eriksson
Gunnel Eriksson VIP