Den här kortnovellen är mitt bidrag efter en uppmaning från Spanaren att vara med och leka med ord. Se hennes text Kom och lek, ord till er från en författarkortlek.

www.poeter.se/Las+Text?textId=1855184

Två äldre män, Kalle och Anders, satt vid ett bord utanför byns korvmack med varsin hamburgare och Cola. För närvarande var de ensamma. Senare på eftermiddagen skulle det populära stället invaderas av bygdens lediga ungdomar. Så hade det sett ut ända sedan turken etablerat sig på orten.

  Med hög fart kom en röd sportbil farande in på den grusade planen och rev upp damm när den bromsades hårt för att inte hamna i den ogräsbevuxna rabatten som omgav parkeringsytan. Gubbarna viftade med händerna framför sig för att minimera dammet och öka möjligheten att se den unga kvinnan som steg ur bilen. På opraktiskt höga klackar och med vickande höfter stegade hon fram till luckan bakom vilken turken drog in magen och gjorde sig några centimeter längre. Kvinnan var klart medveten om gubbarnas blickar bakom ryggen.

   ”Vilken snäcka”, sa Kalle och nickade mot den långbenta bruttan. ”Där har Gud varit frikostig.”

   ”Eleganta former”, sa Anders med munnen full av hamburgare. ”Lång och slank. Tydligt markerad midja … och så baken. Har du sett hur perfekt skapad den är?”

   ”Ja … urläcker. Tänk att få smeka den”, svarade Kalle med upphetsat tonfall.

   ”Och vilka lyktor. Stora. Runda. De lyfter hela fronten till oanade höjder.”

   ”Du har rätt Anders. De pekar stolt och fast ut färdriktningen.”

   ”Men det blir mycket att putsa”, konstaterade Anders.

   ”Fy på dig! Vilka tankar du har.”

   ”Ja, men tänk själv …”

   ”Mmmm …”

   ”Landningsställen är det också grace över. Snyggt svarvade … ja, stil helt enkelt.”

   ”Fan också!” Kalle reste sig till hälften då han hällde Colan bredvid munnen. Den rann nerför skjortan med sikte på finbyxorna. Han borstade med en servett över den putande magen, men han släppte inte för ett ögonblick kontakten med tjejen som nu vände om, balanserande en korv och mos i ena handen och en Fantaburk i den andra.

   Hon vickade sig åter förbi männen och sjönk ner i sätet på den låga öppna bilen. En prestation i sig med den korta kjolen som visade mer än vad hon själv antagligen förstod, till gubbarnas förtjusning.

   ”Whaoo! Det här kommer jag att leva på ett bra tag. Det är annat än gumman hemma.” Kalle kunde inte låta bli att avslöja sina innersta tankar.

   ”Rätt färg är det på henne också. Toreadorröd”, sa Anders.

   ”Färg? Va snackar’u om?” sa Kalle som nu satt ner igen.

   ”Jag gillar färgen på kärran.”

   ”Kärran?”

   ”Ja … MGA 1600. Troligen en 59:a.”

   ”Har du snackat om bilen hela tiden? Hur kan du bara?”

   ”Formskön och vacker. Bättre än alla kvinns i världen.”

   ”Du är hopplös Anders. Visste jag inte bättre skulle jag tro att du blivit senil, redan vid sjuttio års ålder.”

   Den röda sportbilen backade ut från parkeringen. Tjejen vinkade till gubbarna och stampade pelle i botten. Med skrikande däck och rytande motor försvann hon landsvägen ner och var snart borta ur deras åsyn, men inte ur deras minne. Kalle hade hennes kroppsformer inpräntade i huvudkontoret medan Anders skulle kunna återskapa bilden av den fina MGA:n många gånger om den kommande tiden.

© Kjell Åhsberg