fåglarna öppnar sina armar
bolsterkraft
spänner kjolarna, broarna
bort från jordsnurran, pariserhjulet

- där hon doftandes i den brinnande solen
vreds buren
sicksackandes i fallande regn
längtandes
bakom vagnarnas skärm -

hållen vinge. fångad

näbbarna öppnas och stängs
spasmer av andning
fyller fårorna rädd
hennes bädd

en vår försakades
ingen mästrade spetsarna
på torgen av sorg,
stadens färglösa
förslutna fjäll

men hon övervintrade
med din blomning
inför sin syn
slitstark med dina vingar av sav
slitstark på ett ensamt rasande hav

vild söker hon silvervattnets still

men som när själen vänder om
tämjs hennes tiger aldrig innan hon är klar

åh, dessa oföränderliga kliv!
i vilket olidligt fördriv

lämnar hon dig…....