Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
skrivet som en besvärjelse


Huvudet av sa drottningen!

hej då
han kikar inte in kikar inte ut. värken mellan hennes ben är bådas problem men bara en gråter av hans sjukdom som styr deras samliv.
hans huvud är det enda som finns kvar.
snövit ska gifta sig med dvärgen.
jag läcker som ett såll. jag har ingen rätt att gråta jag bor i ett land med fri sex.
diabetes säger han. hugger kuken av mannen stoppar sorgen i halsen på kvinnan och så är det bara.

någon ska bära hans oförmåga, gömma undan hans sårbarhet.
vara snäll låtsat att det inte spelar så stor roll.
hon slängde ut honom för han åt sig sjukare på pin kiv. slängde ut honom när han glodde sönder sina älskade ögon framför sina apparater.

jag har blivit fastsurrad vid en döende.enkelt.utan omsvep sagt.
så orättvist, att begära något av en sjuk person.
Jag måste gå nu. i helvete att du går någonstans. du är så svag så infekterad. du kan bara gnälla. du kommer förlåta.
kommer att fortsätta att inte få komma resten av ditt liv.
så ligger det till. ingen tröst finnes för en kvinna med en mercedes mellan benen.

kvinnofällan slår igen, vingklippningen går långsamt till som en liten död ingen talar om.
hör alla kvinnor som vårdat sjuka män vråla i örat.
satsa på dig själv nu för fan.annars ska vi spöka för dig varje natt.
har du inte lärt dig ett enda skit ?

kom hit å trösta mig innan jag vänder ut och in på blicken.

vi har gått igenom så många dagar. min barndom låg på Polstjärnegatan som var belägen i ett industriområde långt borta från mänskligheten.
vill skriva till henne att hon får ta alla män hon har lust till. nu. Att det är hennes tur att stiga på tåget där man får höra glada tillrop.

hur ska detta gå? hennes älskade sitter med huvudet nedsjunket mellan axlarna och pratar bara om sådant som får plats där. första pris till dig själv för alla förluster du kan räkna upp.
kan någon ta mig bort från denna man ?

tröttheten har sina gränser liksom förlåtelsen.
vi älskade varandra.

vi älskar bilden av att vi älskar varandra. vi älskar inte med varandra längre.

Du ligger med mig för annars blir jag ledsen.
jag vill dö. vem kan knulla med ett huvud ?
För du är som en huvudfoting. eller en pruttkudde. kommer inga söta ljud när jag kramar dig. jag vill dö. jag är en idiot som är ihop med dig.
varför sitter jag fast med ett kardborreband i dig.

inte ens Moder Teresa skulle stå ut med att leva samman med ett ledset huvud.
vart tog din kropp ivägen ?

det är vår nu så ända in i min heliga muff men i dig är det kallt som i satans skratt.
vill steka dina självgoda mustascher så du får känna vad det är att brinna. har du glömt vad det är att brinna.

jag minns när du ringde och frågade om vi skulle få barnbidrag. jag satt i en iskall atelje på Polstjärnans gata. den dagen åt en man hundmat med sked utanför fönstret på restaurangen och jag hade en figurnära aprikosfärgad kjol.jag tänkte att jag borde ta hand om honom men jag målade en skog istället.det har jag aldrig ångrat.
mina nävar kan inte slå den som ligger ned ...
slår jag med min mun då.
har älskat din doft men den har förändrats.... som kokade daggmaskar din huds dunster .du kan inte rå för det jag vet det.
ännu är jag sönder men inte tillräckligt sönder för att orka ge mig av.
Sveper in oss i en osynlighetsbrynja i sista sekunden.
lindar in hela vårt liv i en sagolik skönhet.

bölderna behöver inga stora bokstäver för att öppnas eller börja om igen.

vi låg i höet och fnissade då.är detta verkligen sant.
hur i helvete ska jag sluta upp att minnas hur det känns att vara varm innuti ?




Prosa av Magdalena Eriksson
Läst 592 gånger och applåderad av 13 personer
Publicerad 2015-03-25 20:10



Bookmark and Share


    Tommy M
"Självutlämnande" var fel ord. Jag får förtydliga mig: diktjagets brottning med livet känns autentisk - starkt skrivet!
2015-04-03

    Tommy M
Den svåra brottningen med livet starkt självutlämnande formulerad!
2015-04-03

  KattenKin VIP
Så nära och äkta, gör ont att läsa! Febrigt och vackert och outhärdligt sorgligt! Varför måste man offra sig? Samtidigt, hur omänskliga skulle inte våra relationer vara utan dessa offer. Man önskar en utväg där man både orkar ge till sina nära och kära man inte bara kan slänga ut för att de plötsligt blivit en belastning, när man delat så många år, kanske en halv livstid, för att man också får. Men är källan helt uttorkad, får man, tycker jag, lägga till en parallellväg utan samvetskval. Djupt berörande text!
2015-03-29

  Peter Olausson
bara så...stark, så sann, så utan annan tröst än kanske just kärlekens minnen?
2015-03-27

  Lars Hedlin
Verkligen starkt framfört ....
2015-03-26

    Elisabeth Nilsson
Äkta och talande prosa, där oförlösta känslor dansar tango i rött blod! Bara så berörande om livet man önskar men inte kan ha. Du sätter ord på det ofattbara.
2015-03-26

  i af apa
på knock
out...! helt
klart!
2015-03-25

  amandasofie
Wow, knockade mig! Tack.
2015-03-25

    ej medlem längre
Ja kanske titeln är lite väl stark sa han och läste en gång till för att känna textens flammor igen.
2015-03-25

    ej medlem längre
Utlämnande, personlig och helt fantastiskt brinnande text. Begäret och dess konflikt med de sociala förväntningarna, allt i skuggan av kropparnas otakt och den svaga viljans förbannelse. Febrig stil i otakt med språkavvikelser som är helt perfekta till innehållet. Men jisses då, så du skriver!

Det är som en mogen "Gattet" det här, fast på så många sätt eget, äkta och i erfarenheternas närhet.
2015-03-25
  > Nästa text
< Föregående

Magdalena Eriksson
Magdalena Eriksson