Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Ett ko-kåseri om dagens kossor i en modern ladugård


Det är jag som är robot!

Många frågar om vi har robot. Nej det har vi inte. Det är jag som är roboten. Konstig fråga kan tyckas men inte bland oss ko-skötare. Idag använder fler o fler kossor VMS för att slippa gå med fulla,spända juver. VMS? Ja vem kunde tro att dagens bönder är internationella o använder Engelska fack-uttryck. VMS Volontary Milking System. Det betyder att korna mjölkas av en datoriserad robot. Som är placerad i ett trångt bås. Dom går dit frivilligt, de flesta gärna för där serveras lite god pellets undertidan dom väntar. En data-kunnig djurskötare har innan programerat datorn. Så att den känner igen just denna kons nummer, foderbehov, juverstolek, spenarnas placering, antal mjölkningar per dag och förväntad dygns-mjölkmängd.
När kossan då gått in i båset. Hittar en röd laserstråle spenarna. Datorn lotsar tvättborsten till varje spene, som spolas o borstas. Borsten decinficeras, och sen kommer sugkopparna. Ett i taget. och sugs fast på varje spene. Kossan äter sin pellets o verkar inte bry sig alls.
Mjölken från varje fjärde-del rinner igenom en elektriskmätare, som kontrollerar salthalten. Om kon har början på en juverinflammation så stigen salthalten och då frånskiljs den mjölken direkt och kons nummer kommer upp på en larmlista.
När mjölkflödet upphör, släpper suget och spenkoppen dras undan. Sedan sprayas alla spenar med mjukgörande, decinficerande vätska och kon får gå ut och en ny ko kommer in medan spenkommarna diskats.
Jo då dom står på rad utanför och väntar. Tålmodigt idisslande. En ko har sällan bråttom.
Jag har ingen robot. Jag gör det där jobbet själv.
Jag har frågat några av mina kor om dom skulle vilja ha robot. Dom sa inget. För dom har aldrig sett nån.




Prosa (Novell) av suzanne frik larsson
Läst 259 gånger
Publicerad 2006-04-13 15:33



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

suzanne frik larsson