Vad är detta mer än ett stavfel? Jo, ett kåseri om kor. Varav hjärtat är fullt talar munnen, säger ju det gamla talesättet och det stämmer nog. För egen del är kanske inte alltid hjärtat fullt av kor. Men som ko-ägare, ko-skötare, ko-bonde och prslins-ko-samlare är min hjärna full av kor. Kan en hjärna vara full av kor? Jo om deras väl hela tiden finns i ens medvetande.
Kor. Vad tänker du när jag säger kor? Lugna, trevliga, vänliga, tröga, klumpiga eller vilda, galna,stinkande, farliga odjur. Jag tror att alla har någon sorts relation till dessa djur. Många är rädda, andra tycker bara att dom är äckliga. Men många minns sina bardoms somrar. när man hälsade på morfar som bara hde några stycken. Hur de luktade och hur kalvarna sög på ens fingrar.
Min egen relation till dessa fyrbeningar är kluven. För det mesta tycker jag om dom och precis som en mamma som älskar sina barn eller en skolfröken månar om sina elever, sköter jag mina kor efter bästa förmåga och trivs med sysslorna. Men vissa dgar är känslorna helt åt motsatt håll. Om ni förstår vad jag menar. Det är när kreaturen slöar, bråkar, går åt fel håll och sparkar mig.
För kor har alla de egenskaper jag tidigare räknat upp och några till. Dessutom har dom som vi \"dåliga dagar\". När dom bara är allmänt sura och inte på humör. Och dagar då dom känner sig ovanligt spralliga.
Kor har också tydliga skillnader i egenskaper och utseende. Åter till jämförelsen igen. Precis som skolfröken känner sina elever till utseende, förmåga och humör, så känner jag mina kor till utseende, förmåga och humör. Och när man lärt känna varje individ så finner man att de är lika olika, som vi människor, både till utseende och egenskaper.
Vi har två raser; SRB Svensk Rödbrokig Boskap och SLB Svensk Låglands Boskap. SLB-korna är svart-vita och som så mycket vi tycker är svenskt så är också dessa en blamdning av olika utländska raser, som när vi glömt det egentliga ursprunget, kallar svenska.
Där har vi ytterligare en likhet mellan folk o fä. det svenska folket är en blandning av människor från många olika länder eller är det så att när vi väl glömt ursprunget, ser vi hur bra det är och då kallar vi det svenskt?