______________________________________

Det är en konstig tomhet i mitt bröst
Inte av samma sort jag brukat ha
utan mer en tomhet som inte Kan fyllas
Inte lika starkt idag som igår, men likväl en tomhet

Som om hjärtat känner
men hjärnan fullkomligt ignorerar
realiteten du inte vill eller kan se,
för jag ler nog lite oftare nu?
Försöker leta efter det lilla i livet
Det får mig just nu att överleva…
men jag går under lika mycket som innan

Visst finns hoppet om ett oss som ska fungera
men jag är en betydligt större tvivlare idag än igår
hur mycket jag än visar något annat…
Jag försöker bara finna någon form av frid
Behöver vila från alla hårda ord mellan oss
Just nu är anpassningsgraden högre än du nog förstår,
inuti går jag sönder

Du ser inte mig hur mycket du än tittar
för jag tror inte att du tittar med hjärtat?
Du tittar med ögonen
och ser den sanning Du vill se

Som att ha på ett par glasögon
som tar bort alla synfel
…Men ”finn fem fel”
Tycker du att jag fortfarande är den
jag en gång var?

______________________________________