ändligheten är en plats
ett hörn av evigheten
där jag ställde mina skor
och lärde mig att gå

liksom min egen mamma ser jag
att den öppna handen
är ett tomrum utav tillit
där kan vi växa upp

bakom mina ögonlock
pågår just en fest där
utan ballonger och raketer
världen grenslar horisonten

naturen bara fortsätter
tiden rinner aldrig slut
jag gräver mig en stund
och hålet fylls av kärlek

där marken rör sig långsamt
vandrar jag med träden
lutar mig mot vinden
och andas ut igen