nu har de alltså gått, fyrtiofem korta år
jag står här igen med mina halvläkta sår
spelarna åker in på isen, jag lägger in en snus
från läktaren stiger ett sorlande sus

jag trodde kanske ett tag att jag hade något att ge
men om det någonsin var så, så var det svårt att se
jag fick aldrig några barn, jag hade aldrig någon fru
nu är jag tillbaka och jag är gammal nu

jag är ensam här, ingen jag kände då bor kvar
huset och hunden det är vad jag har
men här finns klarblåa himlar och snövita skogar
jag vaknar ibland på natten av att snöplogen plogar

nu hörs det hur ett hörnslag smäller mot bollen
målvakten kastar sig men tappar kontrollen
sist jag stod här på läktaren var på semifinal sjuttiofem
allt är precis som då och jag har kommit hem

mitt liv tycks ha utspelats mellan två matcher mot Edsbyn
på en solig vintervecka mellan två laddade derbyn
så gick hela mitt liv mellan tjugo och sextiosju
men det gör detsamma hur det känns, för jag är hemma nu