Han låg utsträckt på stranden. Solen gassade och han njöt
av hettan. Kring fötterna plaskade det danska Vesterhavet.
Den nya Volvon stod parkerad en bit bakom honom,
där sanden var fast och hård. Det var praktiskt att ha kläder
och plånbok inlåsta i bilen. Fantastisk strand här i Lökken.
Man kunde köra bil miltals på den. Flera fordon parkerade
men inte i närheten av honom och hans glänsande Volvo.
Eget revir, tänkte han. Då kan jag läsa min bok. Det dröjde
inte länge förrän han somnade.
Han vaknade av surrande röster omkring honom. Tyska
ord bollades mellan upprörda män. Han uppfattade ett, wasser.
- Das auto, skrek en kille.
Vimmelkantig försökte han ta in scenförändringen. Solen
hade förflyttat sig och börjat sänka sig mot horisonten. Han
fick syn på Volvon. Den stod i vatten som blev högre och högre.
Flod, tänkte han. Det hade han hört talas om men aldrig
funderat över vad det innebar. Bilen stod nersjunken i sanden
och vattnet nådde upp till dörrarna. Han bara stod där men
tyskarna var mer handlingskraftiga.
Det var svårt att kommunicera med dem eftersom han inte
kunde tyska. De tycktes veta hur de skulle få loss bilen. Han
lät dem hållas.
Några sprang efter drivved, som de med hjälp av spadar från
sina egna bilar grävde ner under hjulen. En man bad att få
bilnyckeln och startade bilen. De andra sköt på.
Jag måste åtminstone hjälpa till, tänkte han fortfarande groggy
efter att ha sovit så länge i solen. Han ställde sig i klungan.
En kraftig knuff och de fick loss Volvon. Tyskarna drog
pratande bort med sina spadar.
Han stod ensam kvar med sandiga badbyxor och sandig bil.