Kedjan
Nu har vi provat på
att leva som djur
ditt hjärta
ligger blödande på golvet
jag slet ut det
för att själv
kunna överleva
din själ
gömmer sig
i mörkret
under sängen
för den är allt du har kvar
vår rädsla
är genetisk
i en obruten kedja
lämnar vi över den
du säger jag till en vän
när vi sitter i fyllekvarten
där spriten är slut
och ljuset börjar sippra in
mellan persiennerna
hur ska vi kunna göra något helt
när vi är så trasiga
var har du din
vad menar du
ja all den smärta
de inte själva orkade bära
min är så tung
att jag inte vågar gå
över broar
Nå har du hittat rytmen
som får stålet att brista
nja det händer
att jag hittar en melodi
men då kommer Iblis
och slår sönder hela jävla
pianot
och säger:
jag ska fängsla din själ
en gång för alla
vid en mistlur
ute på havet
skeppen seglar förbi
med sina livbåtar
hängande vid relingen
men den sitter bara sitter tyst
och vågar knappt andas
och så håller det på
din fars hjärta
som du för ett ögonblick
rörde vid
försvinnner bort
nu kan igen längre
nå det
din mor sover en tung sömn
och famlar i drömmarna
efter läkare i vita rockar
hjälp mig
att fly bort
från allt detta
som kallas livet
säger hon till dem
själv går jag ensam
på stranden
letande efter de andra
som också överlevde kriget
Gud
viskar jag
hjälp mig att hitta hem
för jag är ett barfotabarn
och har ingen mat