Orden ropar på mig.

- Kom och ta oss! Använd oss till viktiga ting!

- Jag har inte tid, blir mitt surmulna svar. Städdag idag.

Dammråttor visar tänderna. Biter i dammsugarmunstycket. Tror att de ska undkomma. Men icke. Snart nog valsar de omkring i röret. För färd till ett mörkare ställe.

Funderar på om man kan använda munstycket till något roligare än städning. Kanske suga upp nattens oljud. Den där djävla fågeln, som fått fnatt. Och oavbrutet avger sitt kra - kra utan paus. Förstör min nattsömn.

Eller lite annan skit som man är trött på. Men nä, man får stå ut. Det är livet.

På med latexen! Ja, gummihandskarna, förstås. Annat är inte att tänka på. Fast det gör man ju. Som när vi lekte doktor mitt i städningen. Då fick städning en helt annan innebörd.

- Vill du besvära mig, frågade jag. Och det ville han.

Börjar nästan flämta lite vid tanken.

Nu står orden på kö i badrummet och gallskriker för att få uppmärksamhet. Har de magknip? Rentav vinterkräksjuka?

Bäst att strunta i städningen. Ta hand om de små liven. Visa att jag bryr mig. För det gör jag. Trots att de gör så stort väsen av sig.

Alltid tränger de sig på. Vill sitta i huvudet och konkurrera med hushållssysslorna. Och allt pappersarbete, som är min lott. Urtrist, när man vill skriva dikter om kärlek, liv och död.

Använda hela ordförrådet. Vackra, otäcka och helt underbara ord. Men komma ihåg att döda sina älsklingar. Så det inte blir för tjatigt. Variation är som alltid bäst. Vad man än sysselsätter sig med.