Jag tar med mig den fina asken hem. Jag säger att vi ska unna oss ikväll, bara du och jag. Vi ska strunta i allt och äta choklad. Du svarar att du äter vad du vill nu för tiden. Men ingen kan inse sitt misstag förrän man sitter här mitt emot henne, försent. Varje måltid: kanske den sista….sockerkakan.
Varje besök: KANSKE DEN SISTA…..sockerkakan.

Det smakar ingenting, alla besöken håller upp speglar tills hon sitter ensam kvar vid fikabordet.
Inte hennes flykt: din.
Så uppenbart i efterhand. Alla ritualer, för vem?
Oavsiktligt hånad. Stackars.