Varför dog melodin av vår
Du lierade så fridsamt , du andades det som lungor aldrig dragit luft förut
Kvar är sot likt Stockholm i en kvävd serenad. Här är luft mörker, o min fina här är det mörkt.

Det du gav, det du dansade in, en doft av vår, känns så långt bort, det känns svårt
Tungt att dra andetagen utan din vårliknande själ till livet dragen, men jag kippar efter luft ändå.

Trasig har det lämnat mig, sätter mig ner, trasig i sig
Hur tar jag mig ifatt det som gick förlorat, har jag känslor kvar att sätta på spel
Och andetagen växer, i farstun står en man och drar luft, han tappar snart andan, för han har dragit utan förnuft.

Men melodin av vår andas vidare trots alla andetag, och vem andas luften är det du eller din dag?