Står på ett berg
ser ut över dalen
håret blåser runt mitt ansikte

Känner kättingarna
sitter fast i ryggen
håller mig fast

Försöker få bort håret ur ansiktet
når inte upp
bojorna är för kort

Tårarna faller fritt
likasom min själ
de landar tillsammans ner i ingenting

Ser bödeln komma
med bilan i sin hand
jag faller ner på knä

Jag böjer ner mitt huvud
känner det kalla stålet
mot min nacke

Jag drar ett sista andetag
när han höjer bilan
blundar och ser en fågel

Den sitter på toppen av samma berg
den tar sats
sträcker ut vingarna och flyger iväg

Inser att jag är fågeln
det enda jag behöver göra
är att våga kasta mig ut över kanten

Jag måste bara bestämma mig

Tiden står stilla
bödeln står med höjd bila
jag reser mig upp

Kedjorna faller till marken
på en sekund har jag
kastat mig över kanten

Vingarna växer ut och jag flyger fri
vänder om och ser
bödeln uträtta sitt verk

Jag är inte längre kvinnan utan huvud
mina armar sitter inte fast
jag flyger

fri...



Helena 2015-04-16