river katten långa klor
in i dina hjärtgropar
vårgömmor
vulvor
kryper maskar i vecken i dina tankar
gröper undan sotet
hoten
av en känslolöshet som rister
briserar
längs broarna
kränger forsarna
underifrån
det galna ankaret
pelaren
riskfria som solen
iskalla som tomhetens vind
vittrar sönder
golven fötterna
faller bort
i nått som aldrig fanns
som aldrig hade chansen
att vila sig i pulsen
att se livet brett

mitt svar
mitt ansvar

Jag ser trädet än skydda sin frukt

vila nu