Ett land så fin och grann
och en stad stor och ståtlig
där allt blod som en gång ran
något som är oförlåtligt

Är de det som kallas terapi
När vi alla välkomnas som gäster
ett land där du är bäst om du är felfri
här välkomnas du med varma gester

Det är ditt fosterland
något eget i sig
någon som håller hårt i din hand
något som är fäst vid dej.

Håll den hårt i din famn
något alldeles eget
något som tillhör ditt namn
det är dags att ta steget

Att våga sig drömma
Att resa sin kos
alla minnen man vågar glömma
Det är allt annat än ros.