Jag minns denna underbara lilla sång



Satt där på Fröbel

Med mina knubbiga barnahänder

Sjöng och var sorglöst omedveten


Om sagans vikt



Ett halvt sekel senare

Sitter jag nu

Med söndervärkta fingrar

Medveten om sagans vikt


Fångad i realiteten



Men sången är kvar i mitt hjärta

Som en slags vägvisare


Upp stiger solen-torkar bort allt regn

Imse vimse spindel


Klättrar upp igen.