KÄRLEK, INGEN BANAL HISTORIAHan står vid havet. I snålblåst. Tittar mot horisonten. Mot ett annat liv. Som aldrig blev. Han vågade inte välja. Kunde inte välja. Förpliktelser stod på rad. Ville ha uppmärksamhet och tid. De gick före de val han ville göra, skulle ha gjort. Han känner hjärtat slå i tomhet. Så kallt det är utan henne. Den han älskar. Fast han inte skulle. Inte borde. Men hjärtan bryr sig inte om förbud och pålagor. Hunden gör sig påmind. Han klappar den förstrött. Lovar att de snart ska fortsätta sin promenad. Han återvänder till henne, som ständigt är i hans tankar. Ser henne framför sig. Känner hur längtan och saknad svider i hjärtat. Han ser bilder på näthinnan. Hennes ömma ögon,när hon stryker över hans nacke. Tar tag och kysser honom. Han blundar. Kan känna smaken av henne på sin tunga. Deras ansikten speglas i varandra. Nakna, som deras kroppar, i hängivelse. Hur hon stönar och skrattar, när han smeker och smakar. Hur hon ger honom sina ord att minnas. Alla hemligheter och drömmar de delar. Glädjen, som övermannar dem, när de ses. Men tiden är deras fiende. Snart är de gamla. Hunden rycker otåligt i kopplet. Undrar vad det är med husse, som står som förstenad i tankar. Han suckar. Börjar gå längs stranden. Stänger sinne och minne om den han älskar mest. Hans himmel och jord. Det är kärlek. Ingen banal historia.
Prosa
av
Elisabeth Nilsson
Läst 518 gånger och applåderad av 14 personer Publicerad 2015-05-13 17:48
|
Nästa text
Föregående Elisabeth Nilsson |