Vinden
öppen och strikt
fylld av drömmar och ideal
i husets höga kammare stinker det
inte längre är det en fristad för stjärnor.

Dörrar och fönster olika mått
barocka klassiska och nya ska
samsas om samma invånares
uppmärksamhets balansgång,
mattorna blöts från avloppet,
hundra smala trappor trans-
porterar smutsen från under,
fönster skimrar gulbrunt nu
röda nyanser bråkar med de
smutsiga regnbågsskimrets
alla sjukdomssymptom i vild
frossa, utanför kan man inte
se hur avföring stiger uppåt,
smutsen kan bara anas ibland.

Uråldriga stenfundament som börjar spricka upp under trycket
från den läckande brunnens ledningar och fyller nerifrån hela alltet
med stinkande stinkande stinkande rester från en tid sedan länge glömd
källarens mörker är djupare än de djupaste katakomberna men ingen kan mäta.

Bara en person får mardrömmar.
Bara en person når ner i källaren.
Bara en person kan gräva upp den ruttnande skattkistan.