här
var det medvetet kanske
att jag skulle få uppleva det var dag
röra vid, känna ett omfamnande när händerna gräver sig in,
och följer med, vid dess silkets lena ytor
du kan inte se hur löjligt jag beter mig just nu,
när blickarna bakom ögonlocken faller tillbaka i det ogripbara
och ser himlen över dig när du passerar genom dörren
vet du, att jag står kvar ibland
i hallen, eller vid sängkanten och tar fram telefon
endast, för att minnas
det sista
nej, du är inte här
och du tänker nog inte på mig
men täcket är kvar
och det är kallt