Vi värkte in i varandra
Drogs innåt men utåt.

Borde ha sprungit så fort jag hörde din röst dra i äggstockarna på det där exakta sättet.

Alla såg när det gick åt helvete med mina försök att vara blind och galen.
Jag blev bara galen.
Återvänder några gånger om året.

Du sprang med dig själv daskande mot asfalten.
Vill ta upp dig nu och säga att vi var vackra innerst inne.
Att jag bara älskat dig i varje man efter dig.
Efter dig.
Vill ljuga lite å vara snäll för att du blivit så gammal och knappt orkar
göra dig till längre.

Efter dig fanns bara en hunger.
Blev ett naturligt tillstånd denna ständiga hunger efter bekräftelse.
Du hade lärt mig hur smådjur har det. Klapp klapp å hej då.
Man vänjer sig vid att vara gulligast i världen en dag i månaden.

Sista gången jag såg dig var du nära att sprätta upp mig med ditt glada tjoho!

Men av misstag såg jag ditt svarta koppel strama kring hjärtat
du själv dunsande som en jättelik fläskkotlett efter dig
en liten kompakt skugga
du fanns inte
finns inte
folk pekade med sina flottiga fingrar på violerna jag målat i ditt röda hjärta.

Ho ho skrek violerna gå inte vackra flicka.
Under vilket blommande träd ska jag stå för att glömma dig bäst?