vid källan

sitter hon

reder ut tankarnas trassel
med mjuka smekande
lyssnande fingrar

vid källan sitter hon
flätar in röda band

tankarna

andas ut

i in

grubbleriets allvarsdroppe
i min hand sjunker in
mattar min ögonrymd

allvarets droppe faller i min hand

gnistrar
sjunker

in

lyfter min ögonrymd

upp

ur tyngden

ut

ur

tyngden

allvarsdroppar stiger upp
hand i hand

se

in i oss

så är friden

i allvarets gnistrande skönhet

slut dina ögonvingar tillåt ljuden silas in
förtälj dig det du ser helt utan lagda ok

 i ängen synes

ljusdroppar dansa

dansa i lätta

mjuka ringar

och träden
träden sträcker
händer
flätar fingrar samman

tänder
tusende
lyktor

av regnet vilket gavs
skimra
skimra

vingarnas pennor

skriv ögonens

syner

rena

och natten är en upplyst rörelse
given av ljus

stilla

stilla andas gryningshav

lyfter slöjans vita

vingfolk landar i ängen

bär dofter ur sjö med vingar
rör upp drömmoln

jag häller blad

in i färgers toner

regnbågen är cirkeln vilken viskar

stilla

stilla andas gryningshav

lyfter slöjans vita

arket vitt
vattenskålen klar
färger regnbågstonande

hon målar med slutna ögon
hans ansikte ur dröm
han stiger ur bilden
bjuder henne till vandring
hon följer

och arket

ler

regnet

omsluter mina steg

sköljer min hud
ren

mina ögon dricker maskrosor
fyller min själ med ljus

jag släpper min hud skruden jag bär

älskade

ser du

gräset

gräset springer

vinden ler

jag springer med gräset

lyfts

jag är en droppe

i det

trädets

fingerkupa

tillåter mig

falla

nu

stiger in i den stig

vilken aldrig var

just
för att giva den stigen

blivandets
möjlighet