På väg hem från sta'n häromda'n
med Pink Floyd i lurarna,
kom jag till en liten backe.
Cyklade uppför.
Mötte en man och tre flickor
i tioårsåldern.
En av dem höll en maskrosboll
framför munnen
och blåste iväg fröna
som seglade iväg i västanvinden.

Jag tyckte det var lite märkligt
att hon funnit en mogen maskros,
för de flesta i gräsmattan intill
stod fortfarande gula.

Allt skedde så långsamt:
alla rörelser bromsades.

Fröparaplyerna seglade gravitetiskt iväg,
synestetiskt blandade med musiken,
ett stillsamt stycke från
Dark Side of the Moon.

Flickan log och sade något till mannen,
förmodligen hennes far,
medan fröna guppade allt längre bort,
burna av brisen.

Jag cyklade vidare. Var snart hemma.