Jo kapten, det är som att ligga drunknad i en djuphavsgrav omgiven av ord man varken finner bak eller fram på. Och allt man kan, är att undra över hur man kommit dit. Just dit, där kaskelotternas sånger inte når och ljuset är en frånvarande gäst. Men skål kapten. Alltid kan jag bryta mina ben och spela balalajka i skymningen. Och kanske finns det hopp, också för en kork som mig.