I NÖD OCH LUST

 

Innan

jag gick ut

i verkligheten

 

klädde jag

mitt ansikte

i glädje

 

log och skrattade

 

dolde

mitt innersta

noggrant

 

skammen

och smärtan

såg ingen

 

sedan kom du

 

läste

allt jag gömt

i minnesskrin

 

lugnade

det värsta

med tröst

 

tände

det bästa

med kärlek

Fri vers av Elisabeth Nilsson
Läst 249 gånger och applåderad av 20 personer
Publicerad 2015-05-27 18:31

Skriv ut
Spara som PDF

ej medlem längre Jag får en bra känsla inom när jag läser dessa fina rader.. 2015-05-29

Dan Myrbeck Berörande & tänkvärt 2015-05-28

ej medlem längre Tänk, helt plötsligt är man inte rädd längre, man vågar se, känna och låta andra ta lite av ens inre, dag för dag. Att öppna det som varit stängt. Mycket fint skrivet. 2015-05-28

Lars Hedlin Mycket fint! 2015-05-28

Magica Så fint :) 2015-05-28

Marita Ohlquist Från mörker till ljus! Kärleken övervinner allt. 2015-05-27

bittemi Lättare att bära det värsta när kärlek finns! Vackert! 2015-05-27

ResenärGenomLivet Verklig kärlek är att veta allt och ändå älska...mycket vackert... 2015-05-27

KattenKin Fint skrivet! Jo vi axlar våra roller och döljer våra sår, tur när man finner någon som man får vara sig själv med! 2015-05-27

Teresia Ridell Lite vemodigt, sorgset. Men samtidigt varmt och hoppfullt ! Fint ! 2015-05-27

ej medlem längre Innerligt vackra ord fyllda med värme och kärlek. 2015-05-27

Åsa Njunjes Fin känsla i magen av denna som för mig förmedlade om det underbara i att bli tryggt hållen. 2015-05-27

Sommarina Läser och känner kärlek i dina rader. Fint 2015-05-27