det är konstigt faktiskt
att du inte älskar mig
när jag är så bra på att skriva snällhet
tvärs över min panna

och när jag så självklart binder glas runt min kropp
för att kunna bära mer än jag orkar
för att servera dig
att leva mer
mer allsmäktigt

tänk om du visste hur jag tänkte
de där timmarna i mellanrummen
när jag knölar in all disk i skåpen, fryser om armarna inomhus, letar med panik efter bilnyckeln på morgonen, bär skräppåsar, säger hej, hej då, stela uppböjda mungipor som skriker nej tack, är mer tillmötesgående mot bekanta, butikspersonal och vissa okända människor, än de flesta andra
jag bryr mig inte ett dugg
jag bryr mig bara om din spegelbild och min
våra glidande ytor

sen lägger jag mig för att sova
och låter lakanen trassla in sig i mitt virrvarr av ouppnåelighet
sköna overklighet

men jag tycker att det är konstigt att du inte tar din näve in i mitt solarplexus
vrider om, vrider åt
tar hela min själ i ett enda stort krafttag, famntag
för att jag behöver det

jag har idéer som flyger lätt som svalor
över hustaken en sommardag
matar sina ungar, sina drömmar
så de slår ut och brister

en dag blir jag kanske formaterad till jorden
fast vildheten är vacker och galen
den är jag, i smyg
alltid alltid så obeskrivligt hemlig

vilken sorglig känsla det är att du inte kastar dig över mig
bäddar mig rena lakan och serverar mig te på säng
bara för att göra mig glad, idag och alla dagar

förstår du att din älskade går dig förbi
hon som sänker all världens ljuspunkter för att lysa på dig
för att hon älskar att se på dig

och så gör hon just detta - ser på dig