Tallarnas ansikten över mig
sitter vid rötterna känner vårens stormar vibrera i mossan
tänker fanimej sitta kvar till jag blir lugn
sjunker i linneorna ned
ned ska jag nu tamejfan
genom smärtan i höfterna
ser upp i kronorna ser inga träd
ser kvinnor i böljande rörelser be för jorden
bilder av ryckande dervischer i grå stammar tätt i himlars höjd
sjunker in i tallarnas dans.
Om ni faller nu dör jag om ni slutar dansa dör jag
svajar gör mitt mänskliga stycke
mäktiga gråtoner släpper sina frön i mig
alla färgers färg
helar kroppen
ansiktena ser mina stygn visar sina hav av stygn
skogens gråt är i vinden
jag
lyssnar nu.