en liten, men kompakt dvärg satte sig bredvid mig. En kraftig liten sak.
"såg att du tittade på mig"
"tja, du satte dig ju bredvid mig och sa hej, så"
"jag menar innan det"
"aha, okej, kanske det?"
"jag är farlig"
jag tittade på honom och ryckte på axlarna "okej!?"
"jag har en kniv på mig, vill du se den"
jag tittade ut genom fönstret "nå vill du?"
"inte nödvändigtvis"
"jag är narkoman"
"så kul för dig"
"jag menar allvar, jag är farlig"
"jo, precis, du är jättefarlig"
"det är jag"
jag svarade inte. Jag orkade inte bry mig. Jag kände mig också rätt så farlig. Kände mig oberäknelig. Som någon som inte orka ta någon skit. Jag satt redan i skiten. Det var nog därför.
"har du en tjuga?"
jag hade glömt mannen bredvid mig. Det tog mig en sekund att minnas allting.
"va?"
"har du en tjuga?"
"ja det har jag"
"kan jag få den då?"
jag tittade på honom och log. "nej"
"du borde ge mig den annars råkar du illa ut"
jag kände alkohol på hans andedräckt. Ännu en som talks the talk but can't walk the walk tänkte jag. "jag råkar hellre illa ut"
"jag skojar inte, jag har en kniv"
"då föreslår jag att du använder den, för du kommer inte få så mycket som en rutten krona av mig FÖRSTÅTT!?"
jag såg hur han grimaserade lite, tittade rakt fram. Såg hur han tänkte. Jag släppte honom ur sikte och tittade ut genom fönstret igen.
"du hoppar av på nästa hållplats"
"ha? nej det gör jag inte"
"jo det gör du, vi skall snacka lite du och jag"
"det skall vi inte alls det"
"jo det skall du, du skall råka illa ut"
jag skrattade, honom rakt i ansiktet
"du kan ju försöka"
"nej men jag skall av här och jag skall lära dig en läxa"
tittade på honom, med all dryghet jag kunde presentera och fnyste
"du kommer inte lära mig ett enda jävla nått. Gå och tigg pengar av någon annan, jag är inte på humör för den här skiten"
"Järntorget" löd högtalarna.
"här skall jag av"
"ha det så kul"
"jag kommer plocka dig förr eller senare så du kan lika gärna kliva av här"
"pissa ner dig"
Han bet ihop. Och det kändes underbart att förndera honom. Jag log lite malligt. Det bet det med. Han sjönk ihop. Han var redan liten, men axlarna sjönk lite. Han gick av. Seger tänkte jag och log. Nästa hållplats gick en hel drös med fulla ungdomar på. Alla sjöng dem på någon heja ramsa. Med öronbedövande ljudnivå. Jag bara suckade. Man får då aldrig vinna. Aldrig någonsin. Och jag har inte ens kommit till jobbet ännu. Jag tyckte lite synd om mig faktiskt.
"Stigbergstorget"
this was me, finally. Jag gick av. Dörrarna stängdes. Svalde oljudet. Det blev tyst. Natten var sval. Vinden blåste precis rätt. Och jag försökte njuta av det. Men mina tankar kunde inte tränga undan vart jag var på väg.