Det är snart ett år sedan,
ett år sedan smset kom.
Smset från pappa med orden,
orden om att du gått bort.

Kvar finns bara minnet,
minnet av glädjen du spred.
Minnet av all din kunskap,
av allt du som du gjort.

Jag saknar dig så mycket,
saknar att se dig sitta med släktforskning.
Se dig försunken i något projekt,
få förklarat hur någonting funkar

Önskar att jag kunde ringa dig,
få höra din trygga röst igen.
Men nu finns du inte mer,
kommer alltid att sakna dig.