så små

så tysta fjäderlätta mjuka

vi är inte bundna till stoftet

till jorden

ljusa

vibrerande som sommarnattens eldflugor

min sökande själ måste tämjas

får aldrig slumra till

sinnlig i den kosmiska dansen

men med något suddiga konturer

ofullkomligt höljd i slöjor och kan inte återspegla månen nu

men den tiden kommer

då vatten blir honung och mjölk

orubbliga

trofasta och sanna

 är mina minnen

av dig

i pulverregn ser jag allt så klart